Snattar-Elin
Ja, jag gick belåtet ut ur affären men så kom
ett hemskt oväsen helt plötsligt. PIP-PIP-PIP-PIP!
Jag bar på en tröja, som jag inte hade köpt, som
tillhörde affären, som hade ett larm. Hoppsan.
Telefonen ringde, jag testade kläder, skulle skynda mig tillbaka
till jobbet för rasten var slut så jag blev helt virrig.
Åh! På Indiska också som jag är på jätteofta.
Nu kommer dom hålla ögonen på mig som om jag vore en himla tjuv.
Fast hon i kassan verkade förstå. Hoppas jag,
för jag brast ut i något som lät som "OJOJOOOJ, förlåt, HAHA, OJ, hihihi".
Och hon log bara. Tror jag... ser ju inte på så långt håll utan glasögon.
Hon kanske visa tänder som en hund gör när dom är arga? Möjligt.
Jag har aldrig snattat något i hela mitt liv och har inga planer
på att börja. Usch å fy.
/ Snattar-Elin
Kommentarer
Trackback
