Spindelattack!
Jaha, nu har bloggen börjat funka igen.
Det var ju trevligt.
Då kanske jag kan passa på att
skriva om min hemska upplevelse
igår.
Jag är inte rädd för så
mycket. Eller jag tror inte det.
Förutom höjder och att krasha så är
det nog inte så mycket. Förutom - spindlar!
Jag är absolut livrädd. (Och getingar är jag rädd
för nu när jag tänker efter) MEN jag ser mig
ändå som en ganska orädd person.
I alla fall, så igår när jag
låg i mitt rum nöjd och glad så ser jag en
svart fläck på väggen i ögonvrån.
En snabb tanke av att min katt börjat utveckla
sugproppar till fötter och nu promenerade
på min vägg. Men icke - en stor jäkla mördarspindel
sitter på väggen och stirrar på mig!
Säkert större än vissa små hundar.
Absolut livrädd att den ska ta ett jättehopp
och attackera får jag ropa på mamma som kommer för
att mosa men MISSAR! Hur hon kunde missa är en knepig
fråga eftersom den antagligen var större än själva tidningen
hon skulle mosa med.
Mamma tror trots allt att den är död och går till sängs
men jag tänkte ändå kolla för säkerthets skull (tar inga onödiga risker).
Cirka en decimeter från mitt öga dyker den plötsligt upp för att leka tittut
och jag la in ett hysteriskt bebisskrik gånger 5.
Väcker alla som tror jag har brutit benet eller något liknande.
Jag stammar fram att monstret är kvar och pappa får den äntligen
nerspolad i toaletten. Ändå rädd för att dens
man/fru/barn/syssling kan bo kvar i mitt rum sov jag i vardagsrummet inatt
på soffan. Gör det även inatt, ifall ifall.
Så nu vet ni hur otroligt rädd jag är för spindlar. Även
om det är onödigt och löjligt. En liten spindel går väl an men
en himla förgödd jätte är livsfarligt. Jag kan inte hjälpa
det. Snipp snapp snut så var denna intressanta spindel-historia slut.
Och jag tänker verkligen inte lägga in en bild
på en spindel. Inte ens det tål jag.
/ EB
Kommentarer
Trackback
